Igår var det Alines födelsedag och det firade vi med ett riktigt barnkalas. Åtta år har hon hunnit bli och jag har ingen aning hur det hände. Går tiden snabbare när man blir äldre eller är det någon typ av självillusion?
Jag hade som vanligt ingen aning om vad jag skulle köpa henne i present. Åtta år är den där åldern när barnen själva är osäkra på vad de vill ha i present. Dockor är hon för gammal för och en rosa cykel har hon redan så jag stod helt rådlös.
Sedan kom jag på den här gamla sketchen från Galenskaparna.
Sagt och gjort, det fick bli en synth. Det visade sig vara en riktigt bra idé, Aline älskar musik och är faktiskt riktigt bra på att sjunga och dansa. Enda nackdelen är att takterna av elektronisk bossanova och salsa nu driver mig smått till vansinne. Som nam na som de säger i Thailand när man sätter sig själv i en situation.
Aline tar emot besökarna med sin gigantiska gästbok.
Lite inledande pianolektioner från mamma först.
Sedan var det bara att rocka loss med bästisen.
Alltid kul att se hur det lyser i barns ögon på ett barnkalas!
Japp, deras ögon lyser i samma takt som mina öron blöder. 🙂
Härligt med kalas och presenter!
Jag brukar själv köpa saker som väsnas, fast till kompisars barn, man får väl igen för det nångång…
Lycka till med öronen!
Samma här. I ren skadeglädje brukar jag köpa leksaker som väsnas så mycket som möjligt till bekantas barn. Uppenbarligen straffar jag mig själv på något freudianskt sätt.
Synthen såg ut som en fullträff!
Så länge det går att placera den i något ljudisolerat rum är det helt ok. Känner du dig för lite självplågan så säljs de svinbilligt på Big C. 🙂