Phuket har alltid varit en ö som har lockat människor från hela världen. Den tidigaste omnämningen om Phuket som man känner till kommer från den grekiska geografen Ptmoleys historia under det tredje århundradet A.D. I hans verk Geographia nämner han att under hans resa från Suwannapum till den malaysiska halvön så var det nödvändigt att passera udden av Jang Si Lang. Jang Si Lang översätts ofta som ”Jungceylon” och det var under detta namnet som Phuket var känt på de forntida kartorna av Thailand. Det är även namnet på ett av öns största köpcentrum som ligger i Patong Beach.
Under det första årtusendet A.D. tros Phuket varit en del av Shivite-väldet (i Thailand kallas det Tomen Porn Ling) som ligger på den malaysiska halvön. Senare blev det en del av Srivichai och Siri Tahm-väldena som då härskade över tolv städer varav Phuket var den elfte. Under denna period var Phuket i första hand känd för dess symbol – hunden.
Thailändsk kontroll av Phuket intogs under Sukothai perioden som började det trettonde århundradet. Phuket anslöt sig med Takua Pah som numera är provinsen Phang Nga. Staden Takua Pah är fortfarande Phang Ngas huvustad. Trots sin lilla storlek blev Phuket ändå ekonomiskt viktigt på grund av dess naturresurser såsom elfenben, ädelstenar, naturliga pärlor, skinn, kryddor och vedträ. Ända sen dess har Phuket haft en samling av besökare, allt från malaysiska pirater till arabiska affärsmän, tamilska köpmän, affärsmän från Han-dynastin och portugisiska utforskare.
I det sextonde århundradet etablerades en holländsk handelsportal på Phuket för att skörda Phukets tennresurser. Även om de nordliga och östliga områdena av ön var i thailändska händer så administrerades de västra och sydliga regionerna av holländare. Andra länder blev intresserade av Phuket tack vare den ökade betydelsen av tenn. Fransmännen började att visa ett stort intresse för Phuket och den franska medicinska missionären Renée Charbonneau blev guvernör i Phuket år 1681.
Britterna visade också intresse för Phuket och såg ön som en strategisk plats för att kontrollera den svåra Malacca-situationen. De skickade kaptenen Francis Light för att utforska ön, men britterna valde slutligen Penang som deras basstation. Detta hindrade inte kaptenen Francis Light från att gifta sig med en kvinna från Phuket och bygga ett hem på ön. Hans historia i Phuket var ännu inte avslutad.
Burmas angrepp
Two Heroines Monument – Mook och Jan
Efter förlusten av Ayutthaya till burmeserna år 1767 var Phuket i en kort nedgång ända tills Kung Taksin (inte relaterad till en tidigare premiärminister) drev ut inkräktarna och gjorde om kungariket. Burmeserna var dock inte villiga att ge upp utan en kamp. De skickade en trupp via havet mot Phuket för att tillfångata så många människor som möjligt för att använda dem som slavar.
Kaptenen Francis Light upptäckte dock den burmesiska flottan och skickade ett besked om en attack till Phuket. Kunying Jan, fru till den för en tid sedan avlidna guvernören och hennes syster Mook samlade befolkningen på ön och inledde ett försvar mot den burmesiska truppen. Efter cirka en månads belägring gav burmeserna upp den 13 mars 1785.
Dåvarande Kung Rama I tilldelade Jan en ärofull titel som en uppskattning för deras avgörande handling. Titeln var Thao Thep Kasattri (efter en gudomlig härskarinna vid namn Kasattri). Hennes syster Mook fick titeln Thao Sri Suntorn. I dag är är de bekanta som hjältinnor och minnet av dem firas av ett monument lokaliserad på Thep Kassattri Road (på vägen mot flygplatsen).
Under det 19:e århundradet så blev tenn den viktigaste resursen i Phuket och kinesiska arbetare kom i stora mängder till ön. Kinas inflytande kom att dominera inlandet medan de södra delarna av Phuket samt kustområdena till största bestod av muslimska fiskare.
År 1876 blev två sekter av kinesiska arbetare missnöjda med sina löner och arbetsvillkor. Detta ledde till ett blodigt utbrott av stölder och mord över hela ön. Lokalbefolkningen samlades vid templet Wat Chalong på den södra delen av ön där munkarna gav skydd till folket.
Wat Chalong till räddningen
Wat Chalong på Phuket.
Munkarna Luangen Pho Chaem och Luangen Pho Chuang beryktades att vara heliga och besatte övernaturliga krafter. De övertygade gruvarbetarna att avsluta deras raseri och hela händelsen fick ett fridsamt avslut . Två vaxstatyer av de två munkarna finns fortfarande kvar på Wat Chalong och många ur lokalbefolkningen kommer fortfarande till templet för att be till de två hjältarna för vägledning och lycka.
I det sena 1900-talet och tidiga 2000-talet såg Phuket mycket lovande ut och förklarades som en monthon (kontroll över ett visst terriorium) över Phang Nga, Krabi, Ranong, Trang, Satun och Takua Pah. I början av den konstitutionella monarkin 1933 så blev Phuket en provins i Thailand och har sedan dess styrts av en det thailändska inrikesministeriet
Då turismen började i Thailand så var Phuket bland de första regionerna som gynnades. Det var de härliga stränderna och det fantastiska landskapet som gjorde ön till en av Asiens populäraste turistdestinationer. Tack vare bygget av en internationell flygplats och lätta väganknytningar blomstrade ön. Under 80-talet blev Phuket en världsberömd semesterort. Eftersom ön hade tagit emot utlänningar sedan århundraden tillbaka så växte infrastrukturen snabbt till vad den är i dag – en av Thailands mest sofistikerade semesterorter.
I dag fortsätter Phuket dess långa historia med att välkomna utlänningar. Cirka fem miljoner turister kommer till Phuket årligen (2007) på grund av dess vackra vita sandstränder, dykning i världsklass, snorkling och dess dynamiska nattliv. Dessutom är fastighetsmarknaden lönande och den thailändska gästfriheten allmänt känd. Årligen anordnas det kappsegling i världsklass som drar till sig turister från hela världen.
Även om turistantalet har ökat mycket så har Phuket fortfarande kvar den gamla traditionella karaktäreren. Phuket Town (numera Phuket City) har bibehållit sina gamla traditioner och de thai-kinesiska familjeföretagen bedrivs traditionsenligt. Thailändska fiskare och deras familjer familjer lever fortfarande enligt de gamla traditionerna. Även de gamla havszigenarna Moken har överlevt även om de numera har svårt att klara sig på grund av utfiskning och den ökade turismen.